Förbränningsanläggningen för avfallsslam i Naugatuck, Connecticut, tar emot avvattnat avloppsslam från New York, Connecticut och Massachusetts. Anläggningen byggdes ursprungligen 2002 med PC-pumpar för att transportera slam från en lastbilsmottagningstratt på marknivå till en silo belägen på 80ft höjd, men upprepade pumphaveri, blockeringar, snabbt slitage och otillräckliga flöden tvingade fram ett borttagande av pumparna 2007. En grundlig utredning av alternativa tekniker ledde till att man valde SPIRAC:s vertikala transportörer och rörliga bottenband.
De ursprungliga excenterskruvpumparna (PC-pumparna) klarade inte av att hantera det stora spektrumet av slamkonsistenser och främmande föremål (trasor, stenar, trä, bultar m.m.) som oundvikligen hamnade i det importerade slammet. Anläggningen kunde endast bearbeta 3–4 lastbilslaster slam per dag, och ständiga stopp och driftstörningar bidrog till extremt höga underhållskostnader och en ohållbar drift. Dessutom var kolvpumparna som användes för att transportera slam som avvattnats på plats också opålitliga och medförde ofta höga underhållskostnader.
Det importerade slammet blandas nu med det på plats avvattnade slammet i mottagningsbunkern och transporteras vidare till matningssilon för förbränningen. Produktionen ligger idag stadigt på 12–14 lastbilslaster per dag (maximal tillåten kapacitet), och transportbanden med hög kapacitet behöver endast köras med en belastning på mindre än 50 %.
Under de tre år som anläggningen har varit i drift har underhållsbehovet varit minimalt och driftstoppen har eliminerats.
